Mina vänner, dagens liturgi handlar om något som är fundamentalt för livet: ödmjukhet. Jesus talar inte abstrakt utan utifrån vardagserfarenhet. Idag ger han en liknelse för att lära oss något viktigt om ett sant och fruktbart liv. Det är intressant att märka hur han formulerar sig i liknelsen. Gud talar och han gör det i evighet. Han är en Gud som talar, som meddelar sig själv. Han talar ett Ord och världen blev till. Han talade till Abraham, Isak, Jakob och många andra efter dem och de hörde och lyssnade. Man skulle tro att världen håller andan när Gud talar sitt Ord, att den lyssnar i vördnadsfull tystnad. I vår tid vill alla tala, men vem vill lyssna? Syraks bok är inte en spekulativ eller teoretisk bok utan den handlar om konkreta principer för vardagsliv. Den är avsett att vägleda ett bra och fruktbart liv.

Mina vänner, idag kommer vi till sammanfattningen av en serie undervisning av Jesus om frälsning som började den 18 söndagen. Hur man bör leva och vilket val som måste göras för att komma in i himlen är fokus för denna förkunnelse. Det fanns en prognos om religionens framtid som tills för några år sedan betraktades som oundviklig av både vetenskap och offentlighet. Det var påståendet om att man skulle få bort religionen från det offentliga rummet, från samhällslivet och begränsa dess inflytande och hålla den inspärrad i privatlivet. Trots alla frontalangrepp på religionen från olika håll fortsätter den att väcka förundran hos många människor och växa i många länder. Det tycks ofta att vi få göra vad som helst så länge vi inte sårar någon annan. Dagens liturgi ifrågasätter en sådan position och påminner om att vägen till livet aldrig har varit bred. Vi kan anta att dagens liturgi är en följd av de tre föregående söndagarna. I Matteus säger Jesus att "det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Luk 18:25-26).

Mina vänner, nyligen träffade jag en person som frågade mig vad Kyrkan anser om kremering av döda. I trosbekännelsen säger vi att vi tror på köttets uppståndelse. Om de troende kommer att uppstå med sin kropp, hur kommer det att gå för de som kremeras? Många av oss känner igen oss i detta. Frågan får kanske en särskild vikt när vi idag firar jungfru Marias upptagning till himlen. Kyrkan lär oss att när Maria hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten(kat katekes 966). Än en gång kan jag uppleva hur viktig Maria är för många kristna även för de som ibland tycks likgiltiga för henne. I söndags under vårt välbesökta kyrkkaffe vid engelska mässan delade vi ut rosenkransen till alla som var närvarande. Det var glädjande att se hur alla (katoliker och icke katoliker) tog emot den och hängde den på sig.

Mina vänner, dagens liturgiska tema är en fortsättning på förra söndagens. I söndags såg vi att livet inte beror på det överflöd av ägodelar som en person äger. Till följd av detta bör man engagera sig i samlandet av skatten som inte förstörs precis som kloka tjänare som är beredd när deras mästare kommer tillbaka. Liksom förra söndagens liturgi, kan vi endast förstå denna söndags liturgiska texter om vi ser det från den sista dagens perspektiv. Kort sammanfattat kan vi säga att det handlar om: "I allt du gör, tänk på den sista dagen".