Ty ett barn blir oss fött -Julnatten 24 dec 2017

Mina vänner, året går mot sitt slut och julen är snart här. Det är också dags att reflektera över året som snart är slut och samtidigt ta sikte mot 2018. Idag är en utmärkt tid att göra detta. Inte minst som vi väntar på att världens frälsare ska komma. Gud och allt som har med honom att göra ligger oss varmt om hjärtat om Jesus verkligen ska komma oss till mötes. Tveka inte, han är Immanuel - Gud med oss. Han som är evigheten mitt ibland oss.

Vi får alla stanna i häpnad och uttrycka vår gripenhet för det underbara som sker. Gud har blivit människa, han har blivit ett barn fött av Jungfru Maria, hon som med rätta kallas Guds moder. På denna dag skedde ett stort under (nes gadol hayah sham). Jul inbjuder oss att ta evangeliet till gatorna. Det räcker inte att vara kristen i hjärtat eller hemma. Liksom vid den judiska festen Chanukah, manar jul oss till att skina utåt. Det är kallelse till att vara som menorah och så som en trogen jude leva ut mitzvahs i ditt liv. Advent likar högtiden när shofar, trumpeter ljuder varje dag för att mana folket att göra teshuva - återvända till Gud i förberedelse för Guds ankomst. Under hela advent och jultiden får vi höra hur de liturgiska texterna kontrasterar mellan ljus och mörker.  Jesus människoblivande och födelse kallas som ett stort ljus som lyser i mörkret, ett ljus som skiner över dem som bor i dödsskuggans land.

Jesajas ord sammanfattar det mysterium som vi firar vid jul. I sin profetia låter han oss höra: ”De människor som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus. På dem som bodde i ett land med djup skugga har ett ljus lyst (Jes 9:1–2). Mörker är en primär symbol för fruktan, ängslan, oro, depression, hopplöshet, förtvivlan och så vidare. I antikens Rom och i övriga nutida Europa firar folk Sankta Luciadagen. Den firas den 13 december som tidigare troddes vara årets längsta och mörkaste natt. Dagens Lucia-firande är troligen inspirerat av längtan efter ljus i en tid av mörker. Luciadagen firas i kyrkan både i väst och öst som en ljusfest under årets mörkaste månad särskilt i Italien, Ungern, Serbien, Kroatien och hela Skandinavien och andra städer i Europa. Just i detta sammanhang kan vi bättre börja förstå julfirandet.

I lördags såg jag ett Youtube klipp på en ung predikant som med frimodighet förkunnar Guds ord med högtalare på en gata i Storbritannien. Vissa människor kände sig irriterade av Guds ord och konfronterade ho nom. Somliga ringde polisen att stoppa denne från att predika Guds ord eftersom de menade att Guds ord talar mot deras sätt att leva. Polisen kom och krävde att predikanten skulle sluta eftersom vissa anser bibelns ord som hatspråk som diskriminerar mot lesbianer, homosexuella, prostituerade, och alla andra vars liv strider mot Guds befallning i skriften. Tragisk nog är de flesta av dem som tillämpar attacker mot Gud ’kristna’ politiker, poliser och andra vanliga kristna människor. Det finns ett val i alla tider mellan ljus och mörker.

Idag mer än någonsin behöver vi på nytt höra Guds ord som manar: ” Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket…” (Luk 2: 13–14). Gud vill befria och hela alla. Och budskapet är inte endast till vissa utan till hela folket. Guds välsignelse är till alla. Det finns mycket inom och runt omkring oss som kan skrämma och göra oss rädda ändå säger Gud: ”Var inte rädda”! Det är många familjer som har förlorat en kär person, många har bröder, systrar eller nära och kära som lider av svåra sjukdomar. Andra har nyligen fått besked om en kronisk eller dödlig sjukdom.  Somliga flyr sitt land på grund av krig och konflikter, deras liv hotades. Vad medför julbudskapet för dessa människor. Det är just till alla dessa som sitter i dödsskuggans land som evangeliet främst riktas. Josef och den höggravida Maria tvingas göra en farlig resa för att skattskriva sig i Betlehem omedvetna om att detta ingick i Guds plan för sin son och den heliga familjen.

Den största händelsen i människans historia är att Gud har blivit synlig bland oss i Jesu Kristi person (Tit 2: 11). Aposteln Paulus gör Titus medveten om varför Gud har kommit i Jesus: ”Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och leva anständigt och fromt i den tid som nu är…” Vi kristna har alla anledning att tacka och vara glada. Gud ger oss del av sin härlighet. Paulus brev till Titus säger oss hur vi måste ta avstånd från ett gudlöst liv. Allt som finns här på jorden måste med tacksamhet användas som en stege mot Gud. I Jesus blir det fullt klart att profetian om en kommande Messias har blivit uppfylld. Jesus har inte kommit bara för att visa oss vägen till Gud, han är själv vägen och själv Gud. Tyvärr är det många som väljer att leva på ett gudlöst sätt. Ja, alla har av Gud fått frihet att leva som de vill. Men alla ska komma ihåg att vi bär ansvar för hur vi har levt. Valet ligger i våra händer. Det största som vi har fått som Guds avbild är Guds kärlek och vår kapacitet till kärlek. Med kärlek kommer fri vilja och dessa två kan aldrig skiljas åt. Gud som har skapat oss i kärlek respekterar vår fria vilja som är inneboende i kärleksutövning. Om Gud skulle ingripa varje gång som någon väljer att skada eller göra illa mot andra, då ska det inte bli tal om människor som vi utan en hel andra typer av skapelse som saknar kärlek och fri vilja. 

En av kristendomens styrkor är att finna sig hemma i varje kultur den möter. Midvintersolståndet firades i det gamla Rom den 25 december och i Orienten (Egypten och Arabien) den 6 jan. Detta är det historiska ursprunget till jultidens två höjdpunkter. När kristendomen kom till det gamla Rom var folket djupt hedniska i sina firanden av olika hedniska fester. En av dem var firandet till den "obesegrade solens" ära. I stället för firandet av den obesegrade solens fest den 25 december, började de kristna att fira Jesu födelse. Jesus är världens ljus. Jesus är ljuset som har kommit för att skingra världens mörker. Nya hedniska grupper hänvisar till detta för att argumentera mot julfirandet den 25 december. Det som är viktigt för oss kristna är inte datum för Jesus födelse utan innebörden i det som vi firar: Därför är det dags att bryta med gudlöst liv och denna världens begär och leva fromt i den tid som nu är medan vi väntar på att vårt hopp skall infrias, säger aposteln Paulus (Tit 2: 11–14).

Evangelisten Lukas ger en historisk skildring av Jesu födelse. Den skedde vid den första skattskrivningen. Vad som framstår allt klarare i evangelietexten är dess historiska värde (Luk 2:1–14). Det råder ingen tvekan om att Jesus var en historisk person. Med tanke på somliga som idag framställer Jesu liv som en legend, är det viktigt att lyfta fram det historiska värdet av Jesu liv. Han var inte tomten. Han var i allra högsta grad en människa. Lukas berättelse om Jesu födelse skingrar många illusioner för de som tittar på den historiska bevisningen. Att tala om detta är också viktigt för kunskapen om kristendomen är ofta bristfällig i Sverige och det är beklagligt. Medan herdarna vaktade sin hjord om natten såg de Herrens ängel som stod framför dem och sade: " Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt hörde de: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt". Var inte rädda, säger Herrens ängel till herdarna och till oss denna heliga natt. Vi behöver inte längre vara rädda för vår frälsare är född åt oss. Ljuset skingrar nattens mörker.

Det hände en kall vinternatt. Kristus har delat vår mänskliga natur så att vi kan dela hans gudomliga natur. Detta är julens centrala tema. "Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över den som bor i dödsskuggans land ska ett ljus skina klart" (Jes 9:2). Profeten Jesajas ord som vi hör i dagens första läsning förkunnades troligen en kort tid efter att Israels norra rike hade förstörts och dess invånare tagits till fångna till Assyrien (ca 722 f. Kr.). Profetens ord riktades till dem som var kvar i Israel. Syftet var att uppmuntra och trösta dem att trots att allt verkade mörkt, förlorat och hopplöst skulle en dag komma när Gud skulle bringa glädje och lycka till sitt folk. Den dagen skulle vara Messias dag. Den dagen jämförs med den glädje en jordbrukare har av mycken skörd eller soldater som besegrat sina fiender och tagit mycket skatt. Den dagen ska de upphöra vara slavar, de blir fria.

Gud blev verklig i Maria. Ordet blev kött (Joh 1:14). För att Gud älskade världen sände han sin ende Son till världen (Joh 3:16). Kristus var den som kom för att göra Guds vilja och visa oss hur ett liv som är riktat mot Gud ska levas. Han kom för att vi ska ha liv i överflöd. Gud vill inte ha brännoffer. Det som han vill är att hans folk gör hans vilja. Ingen annan förstod detta bättre än Maria, hon som sade: ”Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”. Marias liv var total överlåtelse till Guds vilja. Vi gläder oss idag för att Maria kunde säga ja till Gud. I hennes ja har hela världen sagt sitt ja till Gud. I katolska Kyrkan har man alltid vördat Marias roll i frälsningshistorien. Maria är Kyrkans moder och en modell för Kyrkan.

Gud har i sin eviga plan bestämt att rädda sitt folk. Hur kan vi idag bevara nåden i de som tror på honom? Gud kommer att ge oss styrka ända till slutet intill den dag vi väntar på då Herrens Jesus kommer. Gud är trofast och åstadkommer vad han lovat. Kristus är glädjen för alla som väntar på honom. Vårt saliga hopp på honom kommer att infrias. Vi känner i vår tid tyngden av den gamla syndens ok. Kristi ankomst övergår all mänsklig förväntan. Om vi vet eller tror att vi vet allt om Gud och världen då kan Gud inte längre vara Gud och världen kan inte längre förbli ett mysterium. Frustration kan ligga till grund för vårt högmod gentemot Gud. Profeten bebådade att Frälsaren skulle födas av en jungfru. Ängeln Gabriels budskap till Maria är början till dess uppfyllelse. Herren kommer för att förlossa oss för han är vår tillflykt och starkhet. Genom Marias Ja, tar Gud sin boning i henne och i alla som tar emot detta budskap. Chikezie Onuoha MSP

Webbdesign: Peter Tynkkynen