Mina vänner, i dag är det firandet av den heliga familjen som Gud har givet som ett föredöme till sitt folk. Både Gud och hans kyrka skattar äktenskap och familjeliv mycket högt. Den ömsesidiga kärleken mellan man och kvinna i äktenskapet är en bild av den absoluta och oförstörbara kärlek med vilken Gud älskar människan. Kyrkan lär oss att genom äktenskapets förbund upprättar man och kvinna sinsemellan en gemenskap för hela livet (CIC 1050§1). Det är ur kvinnans och mannens kärlek som familjen föds. Det är här barn blir till och utvecklas. Föräldrar, ensamstående mammor eller pappor har viktiga uppgifter. Det är i familjen barnens första erfarenhet av Gud och andra människor sker. Och detta har avgörande betydelse för familjen och barnen. Det är i familjen som vi lär oss och erfar godhet, ömhet och positiva egenskaper. Liksom relationen i familjen växer och fördjupas vår relation med Gud. Familjen har en viktig roll att spela i ett barns liv. Det finns många personer som spelar viktiga roller i dagens liturgiska texter. I min reflektion kommer jag att fokusera på Abraham, Elieser och Isak.
Mina vänner, profeterna bebådade att Frälsaren skulle födas av jungfru, och hennes namn var Maria. Det kommer tid då allt går i uppfyllelse som Gud har sagt i sitt ord. Herren besöker oss och bor mitt ibland oss. Detta är undret som firas i jul. Gud som stiger ned till vår ringhet, lyfter, förvandlar, renar och helgar oss. Dagen måste alltid gå mot sitt slut. Herren kommer i sin tid att rädda världen, rena vår ande, själ och kropp från svaghet, från allt ont, otro, förtvivlan, ljumhet, tröghet, farlig syndasömn, och synd.
I fredags var jag på Backaplan och såg jag en massa med folk som gick från en affär till den andra och handlade så som om ingenting är viktigt förutom julstämning. Då tänkte jag för mig själv att om jag inte skulle vara präst skulle jag med största sannolikhet vara som dessa människor som handlar och firar utan att förstå varför de firar. Jesus Kristus som är orsaken till jul, mittpunkten i världens historia och i varje människas liv är långt bort från många av dessa människor, med andra ord har de fått Kristusfobi, kristenfobi och kyrkfobi. Det finns en växande fobi till Jesus Kristus bland många i världen.
Mina vänner, året går mot sitt slut och julen är snart här. Det är också dags att reflektera över året som snart är slut och samtidigt ta sikte mot 2018. Idag är en utmärkt tid att göra detta. Inte minst som vi väntar på att världens frälsare ska komma. Gud och allt som har med honom att göra ligger oss varmt om hjärtat om Jesus verkligen ska komma oss till mötes. Tveka inte, han är Immanuel - Gud med oss. Han som är evigheten mitt ibland oss.
Vi får alla stanna i häpnad och uttrycka vår gripenhet för det underbara som sker. Gud har blivit människa, han har blivit ett barn fött av Jungfru Maria, hon som med rätta kallas Guds moder. På denna dag skedde ett stort under (nes gadol hayah sham). Jul inbjuder oss att ta evangeliet till gatorna. Det räcker inte att vara kristen i hjärtat eller hemma. Liksom vid den judiska festen Chanukah, manar jul oss till att skina utåt. Det är kallelse till att vara som menorah och så som en trogen jude leva ut mitzvahs i ditt liv. Advent likar högtiden när shofar, trumpeter ljuder varje dag för att mana folket att göra teshuva - återvända till Gud i förberedelse för Guds ankomst. Under hela advent och jultiden får vi höra hur de liturgiska texterna kontrasterar mellan ljus och mörker. Jesus människoblivande och födelse kallas som ett stort ljus som lyser i mörkret, ett ljus som skiner över dem som bor i dödsskuggans land.
Mina vänner, det finns en viss fobi som följer vintertiden för många i tempererade länder. Liksom alla fobier, vinterfobi varierar i grad och inverkan på olika individer som lider av detta. Vissa människor är rädda för mörkret och kan sägas lida av ’mörkerfobi’. Medan vissa välkomnar vintertiden som en förnyelseperiod med dess lång nätter, andra är skrämda, fruktar och längtar för vårens återkomst-. Av intresse ska vi märka att vi firar den 25 december under årets mörkaste tid, Jesu ankomst till världen.
I Sverige lider cirka 8 procent av befolkningen av nedstämdhet, men ytterligare 11 procent sägs lida av vinterdepression. Det är solen glans som skingrar mörkret. Därför finns en stark längtan efter solens ljus. För att minska de negativa effekterna av mörkret under vintern finns även ljusterapi nuförtiden som folk använder sig av och andra saker så som adventljus i fönstren som lyser upp huset. Nu lyser julljusen upp vintermörkret. Det är något många i Sverige tycker om. Så långt tillbaka som det sjätte århundradet beskrev historiker årstider av glädje och sorg bland skandinaverna, som orsakades av det ständiga sommarljuset och dess nästan fullständiga frånvaro på vintern. Kommer advent att förbereda oss så vi blir genomlysta av Kristi ankomst?
Kära systrar och kära bröder i Stockholm katolska stift!
”Mitt ibland er står en som ni inte känner” (Joh 1:26). De flesta människor känner inte Jesus. Även vi som kallar oss kristna, känner honom inte tillräckligt väl och efterföljer honom inte så mycket som vi borde. Hela vårt liv, som är hans gåva till oss, går ut på att lära känna honom och tjäna honom bättre. Han är alltid mitt ibland oss. Han är alltid nära var och en av oss, ja, närmare oss än vi är oss själva. Livet är en upptäcktsfärd för att lära känna Jesus, en pilgrimsvandring tillsammans med honom och till honom. Allt i vårt liv har med honom att göra. Han har något att säga oss om allt det som vi möter och är med om. Han är ”vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6).