Kristus ber

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. Först kan vi konstatera att Jesus ber. På många ställen beskrivs hur han ber ofta uppe på ett berg. Han gick upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. (Matt 14 23) Han gick upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. (Luk. 6:12)

Gud den Treenige besöker Abraham och Sara

Mina vänner! I den första läsningen läser vi om hur Gud Treenig besöker Abraham

och Sara. Detta möte är särskilt väl beskrivet i Rublevs Trefaldighetsikon. I stället

för en mängd ord låt oss meditera över denna berättelse. (1Mos 18:1-15)

och betrakta ikonen.

Gud Du uppenbarade Dig för Abraham vid Mamres terebintlund. Där gav Du honom svar på hans böner. I Abrahams anda kommer vi med våra böner till Dig:

Abraham bugade sig till jorden. Lär oss alltid tillbe Dig o Gud och visa vår respekt för alla våra medmänniskor, därom ber vi dig Herre.

Abraham sade: ”Herre jag har funnit nåd inför Dina ögon, gå inte förbi din tjänare.” Lär oss att bli medvetna om Guds närvaro över allt där två eller tre är samlade i Hans namn, därom ber vi dig Herre.

Abraham sade: ”Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet.” Lär oss att se våra systrar och bröder när de behöver vila sig och att vi gärna betjänar den, så som Marta betjänade Dig, därom ber vi dig Herre.

4 Abraham och Sara tillredde måltiden. Lär oss att dela med oss av vårt, så att vi kan ta emot det Du vill ge, likt Maria som valde det som är bäst, därom ber vi dig Herre.

Gud, Treenig gav Abraham och Sara löfte om en son. Lär oss att likna bibelns personer så att också vi får del av den välsignelse som Du ger genom Ditt Ord och Dina sakrament, därom ber vi dig Herre.

Herre, du ger Sara och Abraham det de ber Dig om. Paulus undervisar oss om vår delaktighet

i Dig och hos Marta och Maria lär Du oss att vi inte behöver bekymra och oroa oss. Hör alla våra böner Du som är treenig, Fader Son och Ande i all evighet.

Mina vänner, vi samlas här idag som de som har tagit emot Jesus. Det finns en skillnad mellan hur Jesus väljer att träda fram för människorna före och efter sin uppståndelse. Efter uppståndelsen möter vi inte längre honom i stora människomassor. Han väljer istället att visa sig endast i en krets av troende, för lärjungar som han själv utvalt till sina. Nu kräver det ett visst yttre lugn och tystnad och ännu viktigare inre själslig stillhet. Han visar sig bara för de människor som ser på honom med tro och för dem som har förberett sig att ta emot honom. När vi samlas för att fira den heliga Mässan, är det för att möta vår Herre som kommer till oss under en slöja av bröd och vin. För att kunna möta honom behöver vi samma tro och kärlek med vilken hans tidigaste lärjungar tog emot honom.

Mina vänner, glädje i den helige Ande skulle kunna sägas vara det tema som kretsar runt dagens liturgiska texter. Denna söndags texter börjar med en kungörelse till Jerusalem om ett glatt budskap. Den pekar inte mot en framtid. Den är inte riktad mot ett folk i lidande för de sörjer inte längre. Fångenskapen hade kommit till sitt slut och återvändande från exilen hade börjat. Ändå ska man inte glömma de som inte hade börjat återvända eller medvetande om ansvaret som ligger hos de som återvänder till hemlandet. Anledningen till att de ska glädja sig låg i att de hade en klar riktning som de skulle följa. Herrens gärningar mot sitt folk är underbara och han förkastar inte deras böner eller vänder sig ifrån dem.